Lyrics
Jag är från södra sidan av Söder, öster om gamla Slussen
Gula gången, trappan mot perrongen där jag tappat lusten
Känner sorg, känner hopp, ser mitt folk och andas luften
Utan er hade jag nog hamnat fel och tappat kursen
Mörka dagar, långa nätter (långa nätter, långa nätter)
En evig strävan mot något någonting, något bättre
Varje dag känner jag denna stads penselrad
Tänker bära mitt folk tills jag inte har nån känsel kvar
Vinnare, förlorare, stereotyper på steroider
Förstorade, tusen gånger uppklonade (yeah)
Jag ser branten där mina vänner gick snett (snett)
Jag ser kanten där mina händer fick grepp
Alla här känner samma utanförskap
Vare sig det innan eller utanför stan
Ett stenkast från lycka, en nattsömn från drömmen
Allt börjar om när det gamla går sönder
Och vi är trasiga men stadiga ihop
Vi är sakerna vi hatar att vi gjort
Vindklippta hjärtan som brinner i fjärran i staden där jag bor
Är vi trasiga men stadiga ihop
Jag är från södra sidan av Söder, väster om Danvikstull
På gator jag blivit full för kärlekens skull
Följ med runt gatuhörnet där mitt hjärta gick i åtta bitar (ah)
Jag gick sönder inombords men log utåt som Mona Lisa
Skrev mitt namn på 94:an (fyran, fyran), 94:an
När vi höll varann i handen där min dröm rann ut i sanden
Mitt folk är hela min kropp
Det är från en era långt bort
Det är mitt folk som helar min kropp när
Vinterröken blåser över Zinkens öde silor
Ljuset faller över de som inte har nånting bland flera tusen
Höghusen skymmer solen ibland
Men vi kan ställa oss på taken och ta solen i hand
Vi kommer skriva historia nån gång i framtiden
Missar vi nu får vi flytta fram tiden
Länge leve vi, jag ser det fast vi aldrig träffas
Mitt folk står bredvid mig så jag vandrar aldrig ensam
Och vi är trasiga men stadiga ihop
Vi är sakerna vi hatar att vi gjort (mitt folk säger, ey)
Vindklippta hjärtan som brinner i fjärran i staden där jag bor