Lyrics
Jag hörde från min vän att du lämna' oss igår
Bland fotbollen, galendrarna och snön
Att du aldrig sa adjö, men vi hörde dig ändå
Du har väl alltid släpat runt på den sista sömnen
Och stan blev tyst och underlig men kommer säkert bli sig lik
Men det är som att den saknar lite ström
Jag ser en kö vid Marie Laveau, det är glest på Röde orm
Och lindarna ser bara ut som gamla träd
Och jag följer taxametern och jag ser en horisont
Och en tunnel och ett ljus och allt det där
Det är så mycket som har hänt här, vänner, kärlek, fester, barn
Vi söker och vi rymmer och vi längtar
Och vad man än ska tro om död och himmel
Du är nå'nstans, du är nå'nstans
Folk går på och kliver av på gröna linjen söderut
En trött och långsam vardag sen det dröjer
Och det blir fredagkväll igen, en vanlig radhustacokväll
Nå'n blir glad av sån't, och nå'n blir knäckt
Jag står och ser vad du blir utan, det är så tydligt, det är så skört
Och det dånar som ett hav där under bron
Och jag minns den kvällen när vi satt på lokalen
Och du skrattade och grät på samma gång
Och du skulle bli farsa och du höll ett tal
Du sa: "Jag kan inte, jag kan verkligen inte sån't"
Ja, nå'n ser jag har blomsterbur, på cirka plus minus noll
Och fasaden som har spelat ut sin roll
Vad man än ska tro om död och himmel
Du är nå'nstans, du är nå'nstans
Jag hörde från min vän att du lämna' oss igår
Bland tidtabeller, tunnelbanetåg
Att du aldrig sa adjö, men vi hörde dig ändå
Vi var många här som kände oss som så