Moraeus: Koppangen (English Version)

Här är stillhet och tystnad

nu när marken färgats vit

Från den trygga, gamla kyrkan

klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen

för att vila mig ett tag

Och blev fångad i det gränsland

som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen

bakom fönstrets välvda ram

Har förenat dom själar

som finns med oss här i tiden

Och jag vet att dom som har lämnat oss

har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor

så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor

som förbleknar en och en

Kommer livet väldigt nära

som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden

som ett avtryck av en hand

På ett frostigt, gammalt fönster

som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig

och sen vet jag inget mer

Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg

finns det värme ändå

Fastän snön börjar falla

och himmelen blir grå

Här är stillhet och tystnad

nu när psalmen tonat ut,

men jag bär de gamla orden

i mitt hjärta som förut.

Och jag sjunger för himlen,

kanske någon mer hör på

"Hosianna i höjden",

sen så börjar jag att gå.

Och jag går till de andra,

jag vill känna julens frid.

Jag vill tro att han föddes

och finns med oss här i tiden.

Det är jul och det finns ett barn i mig

som vill tro att det hänt,

och som tänder ett ljus

varje söndag i advent.