Aldrig

Ulrika

Ni som gav mig gnistan

den som tände elden

där jag tänkte smida mitt svärd

Ni ger mig kraft igen

Elden som ni tände

brinner i mitt hjärta

Snart är varje känsla förtärd

Er ska jag alltid tacka

Här, ett liv i skuggan utav mig

Här finns ingen framtid alls för dig

Aldrig min dotter

ska du få lida

för att din mor är

prövad och dömd

Aldrig, ska min dotter höra skymford skrikas

bakom ryggen, tystas och förlikas

det lovar och svär jag

Aldrig, ska min dotter få se ögon vika

från sin blick som ogifta Ulrika,

Ulrika i Västergöhl

Stövlarna som trampat

Knogarna som knackat

Minnena av dem ger mig mod

Det ger mig kraft igen

Ni som gav mig hatet

det som alltid brinner

hett och underbart i mitt blod

Er ska jag alltid tacka

Här, ett liv i skuggan utav mig

Här finns ingen framtid alls för dig

Aldrig, min dotter

ska du få lida

för att din mor är prövad och dömd

Aldrig, ska min dotter få se ögon vika

från sin blick som ogifta Ulrika,

den fallna, fick göra

Aldrig... Aldrig...

såsom Ulrika i Västergöhl