Текст песни
Hör nu, hövdingar, kvinnor och mannar vid eld
Om två hårda kämpar från nordens kalla fält
Egil Skallebanksson vars blick var som stål
Och, Askgier Toreson, vars skratt bjöd folket till skål
De seglade ej alltid, men vandrade vitt
Från gård till gård där mjödet rann fritt
Med krus höjda högt i sal efter sal
De sjöng gamla visor och slog takt och höll tal
Åh sjung om mjöd och vänskap i nattens stora sal!
Om Askgier den djärve och Egil utan kval
Höj kruset högt och låt skratten gå fri—
För ingen fest är vild som deras kompani!
Mjödet det flödade, gyllene bryggt
Och Egil ropade: "Skål! Fyll krusen på nytt!"
Askgier log brett och slog näven i bord
Så att gnistor flög upp från eldens stora jord
Men ej var allt fest i hallarnas ljus—
Ibland drog de bort mot vildmarkens brus
Där fann de ett lerhål i skogens dunkla sken
Och Egil sade stolt: "Detta är Egils spegel, min vän!"
Åh sjung om mjöd och vänskap i nattens stora sal!
Om Askgier den djärve och Egil utan kval
Höj kruset högt och låt skratten gå fri—
För ingen fest är vild som deras kompani!
Så steg de i gyttjan med skratt och med rop
Så att korparna flaxade bort från sin topp
Askgier sade: "Aldrig har jarlar sett mer
Än två stora krigare bada i lera som här."
När kvällen var sen i hövding Grims sal
Och borden var tunga av kött och av val
Tog Egil sin kniv och ristade ord
Djupt i träet på hövding Grims bord
Åh sjung om mjöd och vänskap i nattens stora sal!
Om Askgier den djärve och Egil utan kval
Höj kruset högt och låt skratten gå fri—
För ingen fest är vild som deras kompani!
Askgier ristade runor bredvid
Om vänskap, om mjöd och om krigares frid
Grim han suckade, men log snart igen
"Det minnet i träet har ristats av vän!"
Så for de kring fjordar och gårdar och by
Träffade kämpar från fjärran sky
De brottades, skrålade, sjöng genom natt