Natten visste vad skymningen såg

Jag välkomnas till ett aftonland

Med prunkande skyar österut,

Omringad av kvällningens purpurbrand

Från sekelbörjan till sekelslut

Om jag vågar mig genom dunklets portal,

En vandring där skuggor ruva

Längs sluttningsmyr och sprickdal

Flyr ljuset som en skrämd duva

Natten visste vas skymningen såg

Att mörkret skall kväsa dagerns gemål

Och måla solskivans epilog

När aftonstjärnan tänder sitt magiska bål

Ur dagsljusets boja tussmörkret ilar

I en del av ett kosmiskt arrangemang.

Där filosofin avfyrar påfordrade pilar

Men tronas av myters trolska efterklang

Bland skogens skrudar har jag vilseletts

Av kvällssolens sista strimma

Som lagt till rygga dygnets krets

Och lagt i mina händer en ödestimma

Dock hjälper månen till att leda banden

När mörkret seglar med känslornas svallvåg

Ljuset har välts över himlaranden

Ty natten visste vad skymningen såg.