Текст песни
När isen spricker tyst i marken
Och nattens andedräkt blir mild
Då vandrar solen över fjällen
Med gyllne steg så, tidlöst vild
Vi trodde vintern var för evig
Att kölden frös vårt blod och mod
Men under rimfrost, djupt i jorden
Har livet vilat lugn och god
Sjung, sjung för ljuset som åter gryr
För fruset land som åter spir
Hel har hållit oss i sin famn
Nu vandrar vi mot solens hamn
Sjung, sjung när mörkret släpper taget
När livet åter fyller dagen
Ur nattens djup, ur jordens vrå—
Stiger våren, stark och rå
Se, våren stiger ur det dolda
Som glöd i aska, varm och klar
Hel vakar över dem hon håller
Och för oss hem när tiden är
Hon bär de sina genom mörkret
Genom frost och stilla land
Och när solen återvänder
Leder hon oss i dess hand
Sjung, sjung för ljuset som åter gryr
För fruset land som åter spir
Hel har hållit oss i sin famn
Nu vandrar vi mot solens hamn
Sjung, sjung när mörkret släpper taget
När livet åter fyller dagen
Ur nattens djup, ur jordens vrå—
Stiger våren, stark och rå
I dalens skugga stod vi länge
Med huvud böjda i kall vind
Men saven sjunger nu i träden
Och jorden öppnar sig igen
Hon är ej bara nattens drottning
Ej bara slutets tysta ro—
Hon är den moder som bevarar
Det frö som väntar på att gro
Sjung, sjung för ljuset som åter gryr
För fruset land som åter spir
Hel har hållit oss i sin famn
Nu vandrar vi mot solens hamn
Sjung, sjung när mörkret släpper taget
När livet åter fyller dagen
Ur nattens djup, ur jordens vrå—
Stiger våren, stark och rå
Se, våren stiger ur det dolda
Som ljus ur sprucken himmelsrand
Hel skyddar dem som fallit stilla
Och räcker nytt liv i vår hand