Du frälste mig i sista stund

Vad visste jag när jag for bort den sommaren

En jagad kvinna utan liv vad fanns för mig

där ute i förskingringen

Men jag steg av mitt tåg jag vet så väl

där stod på min biljett

Det här är ändstationen längre än så här har

ingen stackars mänska rest så vitt man sett

Då kom en kvinna fram

Hon var så ung

I famnen bar hon på ett litet litet knyte

Hon var så allvarsam

Och rösten tung

När hon sa Du är den rätta nu gör vi ett byte

Jag tar din ensamhet i gengäld ska du

få mitt barn av mig

Allt som betyder nåt är hennes bästa

och hon får det tryggt och bra hos dig

Vi såg varandra djupt i ögonen och så

slöts vårt förbund

Och så försvann hon som hon kommit

och i famnen bar jag dig

Du frälste mig i sista stund

Jag tog omhand ett barn så gott

som jag förstod

Med kärlek fantasi och glädje och

det tror jag med en moders tålamod

Mitt hjärta spratt varenda gång jag

hörde ljudet av din röst

Mest var den fylld av skratt och gråten

ja den såg jag alltid som

en möjlighet att ge dig tröst

Hon väntade på nån

Nån vilsen själ

Som mistat allt och därför allting

har att vinna

Så fick hon se en sån

Och tog farväl

Av sin oskattbara börda för att sen försvinna

Jag var helt stum och kunde bara

känna tyngden på min arm

Vad var det som hon gett mig och som

gjorde mig så lugn och oförklarligt varm

Men hennes handling hade säkert

sin bevekelse och grund

Hon ville nog att jag en gång skulle

berätta för dig hur

Du frälste mig i sista stund

För varje dag som gått

Min tacksamhet

Har blivit större för nu vet jag vad hon

gav mig

Det kärleksbarn jag fått

Och ingen vet