Текст песни
De sade hans namn som en varning i vind
Som frost över frusen jord
De lade sin oro i hans öppna hand
Och kallade honom för ond
När murarna sprack och eden brast
Och skuggor föll över gudarnas sal
Var det enklast att peka på honom
Än att rannsaka eget val
Han kom med skratt som dolde en sorg
Med ord som var skarpa men sanna
Han såg det som ingen ville se
Bak sin gyllene panna
Han rörde vid sprickor i stolta hjärtan
Han speglade det de gömt
Och den som visar en kung hans rädsla
Blir sällan annat än dömd
Så de skyllde allt på Loke
På elden i hans blick
De lade sin skuld i hans skugga
För att själva gå fria därifrån
Han bar deras synder i tystnad
Han bar deras hårda dom
Och ingen frågade någonsin
Vad som brann inom
När hoten stod vid Asgårds portar
Och modet sakta svek
Var det hans list som fann en väg
Hans tankar som gav dem riktning
De skrattade när faran var över
De höjde sitt horn och log
Men när effekterna kom som en storm
Var det hans namn de tog
Så de skyllde allt på Loke
På elden i hans blick
De lade sin skuld i hans skugga
För att själva gå fria därifrån
Han bar deras synder i tystnad
Han bar deras hårda dom
Och ingen frågade någonsin
Vad som brann inom
Var han ond —
Eller bara för fri?
Var han farlig —
Eller ärlig i strid?
I en värld där makt är helig
Och sanning en skör melodi
Så band de honom vid kalla sten
Lät gift droppa natt och dag
De kallade det rättvisa
De kallade det lag
Men kanske var det deras rädsla
Som höll repet hårdast spänt
Kanske var det deras egen skuld
Som i hans ansikte bränt