Текст пісні
Jag ska hälsa från Laolands uggla
Som åldras i granklädd vrå
Hennes hundraårsgamla ögon
Se grönt mot himmelen blå
Hon minns alla ben som vitnat
Där räven sitt nattmål fått
Hon har hört alla hesa skators skratt
Under alla år som gått
Hon har jagat i fredlösa nätter
Över gråberg och becksvart sjö
Och lyssnat till mjuka fötter
Som tassat i blodig snö
Hennes minne kan aldrig blekna
Hennes visdom är djup och tung
Och nu drömmer hon slött när jakten går hett
Över frasande ljung
Hon minns det viskande mörkret
Kring byn som var obygd förr
Där hon väntat i dystra nätter
Framför döende skogsmäns dörr
Hon har flyktat till Laolands hålor
Där ingen den gamla ser
Och boksynt folk i byarna
De tro att hon finns ej mer
Aaahh
Hon tror att folk blivit dummare
Av allt de hört och läst
Att upplysningsfödan till syra
I deras magar jäst
Hon täljde om tysta spöken
Och gastar och fula ting
Och skrattande andar som dansa om natten
I svingande ring
Hon bad mig skriva om heliga berg
Där kunniga trollmän bo
Vid kärr där den sista finnen
Har tappat sin näversko
Och de som snusa förnumstigt
Åt ting som de ej förstå
Ska jag hälsa från Laolands uggla
Som grinar i granklädd vrå
Hon minns det viskande mörkret
Kring byn som var obygd förr
Där hon väntat i dystra nätter
Framför döende skogsmäns dörr
Hon har flyktat till Laolands hålor
Där ingen den gamla ser
Och boksynt folk i byarna
De tro att hon finns ej mer
Aaahh
"Företal"
Det kallas vidskepelse (1916)