Jorden är ett litet rum

Åh, jag undrar så ibland,

Om jag, blivit född

nån annan stans,

I ett annat land,

med ett annat namn.

Jag kanske va brunett

och inte särskilt lång,

och rund,

och min röst var gäll och dan,

ja, det lät som fan, när jag tog ton.

jag undrar vad jag hade gjort då.

Jag kanske hade blivit hålld om,

och älskat mig genom dan,

Men endå, haft samma drömmar som

den kvinna som lever sitt liv i Stockholm.

Åh, jag undrar så ibland

om jag blivit född i Afrika,

ett annat ljus,

en annan rytm,

jag kanske aldrig hittat rätt,

och alla gåvor som jag fått

legat dodla i min kropp

av allting runtomkring

förstod jag ingenting

Jag undrar vad jag hade gjort då?

jag kanske tytt mig till de vilda djuren,

och byggt mitt bo i en stor skog

Men där endå, haft samma drömmar som

den kvinna som lever sitt liv i Stockholm

Av allt jag undrar

bara ett jag måste veta,

för du har ditt liv här

Hade jag förstått;

jag måste ge mig ut och leta,

och av tusen och tusen

kännt igen dig, och sagt:

"Älskade, kom. Här är jag".

Jag förundras så ibland,

när jag träffar på nåt stackars barn,

som ser ut som jag gjorde då,

med hår så flygande och tunt,

på tok för långa ben,

och sen öron som parabolantenner.

Ja, när det händer då svindlar det,

för livet blir så väldigt stort då,

och jorden krymper till ett litet rum,

och män'skans själ blir lika stor som universum.

För tänk endå,

att just jag blev

den kvinna som lever mitt liv i Stockholm.