Текст пісні
Hon talar som i tystnad
Utan tvivel, utan lystnad
Hon svär aldrig sin trohet
Men hon är sann som is, som eld
Alla köper rosor
Mot vaga löften eller åkommor
Men hennes skratt är som de blommor
Alla Hjärtans Dag aldrig kan ge
På caféer och busstationer
Diskuterar man olika situationer
Citerar böcker, löser ekvationer
Klottrar sen svaren på en vägg
Vissa talar om framtiden
Men hon viskar under tiden
"Det finns inget fel i att fela
Om nu sanningen saknar belägg"
Manteln och svärdet sveper genom husen
Vår drottning tänder alla ljusen
I en ceremoni för ryttarna de fyra
Ja, vilken pjäs vill inte va' med?
Tändsticksstatyer
Klamrar sej fast i varandra
Hon är alltför klok för att klandra
Hon vet att ingen har rätt eller fel
Snart är alla broar brända
Landsortsdoktorns resor till ända
Rikemansbarn förväntar sej frälsning
Från de gåvor bara vise män kan ge
Vinden tjuter mot mitt fönster
Denna stormnatt förmörkar mitt sinne
Hon är som en korp med bruten vinge
Rummet ekar av hennes skri, "Aldrig mer!"