Текст пісні
Jag är vilse i mitt eget kvarter
Mellan gråhus och blåljus-siren
Här skiftar folk på ett andetag
Jag är som en vän för jag stannar kvar
Får ett samtal på min telefon
Det är en släkting från långt härifrån
Har levt mer än halva sitt liv i krig
Men ingen här bryr sig om du inte är vit
Är det jag eller världen som blivit galen?
Fortsätter drömma fast jag är vaken
I slutet av dagen är jag nog ba en
En förlorare
Som aldrig gav upp
Fast jag borde det
Jag har alltid hållt det hundra
Svårt tar en dag
Det omöjliga en vecka
Det är en vanesak
Jag har alltid hållt det hundra
Ser en bild av en vän som gav upp
Han var så fin när han andades luft
Förlorade mig själv i saknaden
Men fick ändå vakna idag igen
Allt jag har är min kropp och mitt ord
Vad vet jag det är kanske nått i mitt blod
De säljer sig själva för ingenting
Blir ändå någon som ingen minns
Är det jag eller världen som blivit galen
Fortsätter drömma fast jag är vaken
I slutet av dagen är jag nog ba en
En förlorare som aldrig gav upp
Fast jag borde det
Jag har alltid hållt det hundra
Svårt tar en dag det omöjliga en vecka
Det är en vanesak
Jag har alltid hållt det hundra
Från ett DJ-bord
På en Kinakrog
Varje litet ord
Jag har alltid hållt det hundra
Det här är en helt ny bok
Ingen sida två
Du kan lita på
Att jag alltid hållt det hundra