Häxprocess

Eller kanske cancer eller TBC

Annars är du för det mesta ganska så blasé

Och vägrar att ta ansvar och vågar inte se

Du snattar regelbundet om du bara kommer åt

Och för att nån ska bry sig om dig brister du i gråt

Du älskar att betrakta dig som missförstått geni

Och hellre än att gripa in så låter du bli

Du ljuger vanemässigt utan några samvetskval

Du har kanske inte råd att ha någon moral

Men lite skäms du nog när du ser vad du ställt till

Så då bränner du för säkerhets skull en häxa till

Du hatar nog egentligen dig själv och det du gör

Så varför inte tala med din hypnotisör?

Säg vad du känner och begär betänketid

Säg honom att du faktiskt är en individ

Det är bara som du tror att du är invalid

Du måste börja tänka om för det är ont om tid

Du är gammal nog att veta vad du vill

Eller bränner du för säkerhets skull en häxa till?

Genom att vi själva en gång tvingades ge upp

Bär vi på ett ständigt hat mot de som ändå sluppit undan

Och som hållit kvar en bit av sin vision

Vi kan inte tåla det, vi skrider till aktion

En bitter besvikelse, det är vad vi har kvar

Besvikelse och bitterhet är egentligen allt vi har

Det enda vi kan hoppas är att slippa reflektera

Att få tro att allt är bra och slippa diskutera

Att slippa minnas och få tänka att vi har det gott

Att få låtsas att vi faktiskt aldrig har förstått

Att få glömma att våra förhoppningar har grusats

Det är den drog med vilken våra hjärnor har berusats

Och när vi påminns om det vi helst av allt vill glömma

Av någon som trots allt inte upphört med att drömma

Någon som förmår att se alternativ

Skönja något bättre och kämpa för sitt liv

Då grips vi av ett raseri som skakar oss i grunden

Vi känner att vi står inför den avgörande stunden

Nu måste vi handla om vi inte ska förgöras

Om inte våra självbedrägerier ska förstöras

Och plötsligt förstår vi i en galen konklusion

Att allt beror på just denna enda person

Allt jävelskap beror på den här konspiratören

Han står bakom allt det hemska, han är sabotören

Han har stiftat ondskefulla anslag mot oss alla

För att störta ner oss i fördärvet att förfalla

Han spinner lömska planer och lägger upp intriger

Han rår för att marken sjunker och att vattnet stiger

Vi offrar våra barn i ett cyniskt dubbelspel

Vi kallar gott för ont och vi kallar rätt för fel

Så sprider vi vår sjukdom till nästa generation

De schizofrena vittnar om vår kusliga vision

Paranojan kramar oss till Hammarforsens dån

Det känns som om vi skulle explodera innifrån

Det doftar svagt från längesen av hägg och kamomill

Ändå bränner vi för säkerhets skull en häxa till

Att finna nån att skylla på, att bränna varje häxa

Att statuera ett exempel, lära dem en läxa

Genom alla tider har vi haft detta behov

Ur djupet av vår skuld har vi skrikit efter rov

Vi korsfäste Jesus fast skulden var vår

Och hela vår kultur är byggd på denna metafor

Vårt mänskliga tänkande är genomsyrat av

Myten om en sinnesfrid som gudarna gav

I den mån vi uppfyllde ett oavvisligt krav

Så vi har lagt miljoner i en för tidig grav

Ty villkoret för sinnesfrid var offer i blod

Och det var ett språk som vi verkligen förstod

De allra första kristna fick lida hemska kval

Vi slängde dem för vilddjuren i hundratusental

Sen blev vi kristna själva och till inkvisitionen

Släpade vi kättare till avbön inför tronen

Och de som vägrade fick den behandling de var värda

Vi får alla räkna med den del vi är beskärda och

Alla de som tänkte stort och fritt men inte rätt

Fick lön för mödan på vårt eget speciella sätt

En del var kloka nog att inse att de hade fel

Galilei, till exempel, medgav för sin del

Att jorden, trots tecken på motsatsen, stod still

Så den gången slapp vi faktiskt bränna upp en häxa till

Biskop Brask var slug, han var en man för sig

En lapp i sigillet och så klarade han sig

Men i många miljoner fick vi judar brända

Så många faktiskt att man frågat hur det kunde hända

Men det händer hela tiden och det händer nu

Vem sätter eld på nästa bål, det är väl aldrig du?

Jakten på häxorna rasar som förut

För varje nedlagd syndabock så skjuter vi salut

Nåde de som råkat födas utomlands nånstans

Sådana förser vi lätt med både horn och svans

Och kommunister äter vi med glupande aptit

Och blänger snett på den som inte råkar vara vit

Allsköns lösa existenser härjar i terrängen

Och kryper kring bland barndomsblommorna på sommarängen

Brottslingar och slödder av allehanda slag

Hedningar och halvblod förpestar natt och dag

Farliga fifflare smyger på tå

Misstänkta mörkmän i varje ögonvrå

I den gröna lunden slår en näktergal sin drill

Och under tiden bränner vi en liten häxa till

Nu ska vi tänka efter, vilka tjänar på det här?

Det finns en speciell grupp av människor som är

Glada åt att häxbålen flammar då och då

Och nöjda när vi andra jagar spöken i det blå

Det finns de som gnuggar sina händer med ett skratt

När syndabockar pekats ut och bränts en valborgsnatt

Medan de går fria som har smutsigt mjöl i påsen

Fria att se om sitt hus och reparera låsen

Det finns de som nyttjar vår besvikelse och skuld

För att inte vi ska märka att de tar vårt guld

Som spelar ut vår skräck på ett så raffinerat sätt

Att vi inte längre vet vad som är fel och rätt

Det finns de som vet hur en slipsten ska dras

Som lärt sig hur vi förkrökta stackare ska tas

Vi märker ingenting, för när de utför sina brott

Då slåss vi mot väderkvarnar liksom Don Quixote

De rumsterar ostört me'ns vi sneglar på nåt annat

De stjäl i skydd av blåa dunster något rent förbannat

Och ur bakhåll vittjas våra fickor mycket fort

Medan vi bestraffar de som inget ont har gjort

Det finns de som likt en trollkarl på en varité

Lurar oss att se det som inte finns att se

Som trollar kort ur ärmen och bakar bröd i hatten

Som till ädelt vin förvandlar vanligt, simpelt vatten

Och vi i publiken, vi applåderar häpet

Hej! En kanin ur intet, nej, det var väl näpet

Världen vill bedragas och knappt någon tänker på

Vilka som har betalat hela denna show

De som tar hem vinsterna på variténs roulett

Står i dimridån och kastar fram en falsk polett

Och vi som står och spelar börjar anklaga varann

Det var han, nej det var han, nej det var faktiskt han

Vi söker oss en syndabock och spelet rullar på

Och lampor blinkar, ska vi aldrig lära oss förstå

Att det är något skumt med att banken alltid vinner

Trots att häxbålet i hörnet oavbrutet brinner

Det tjänar inget till att jaga häxor i det blå

Det är spelets regler som vi måste ändra på

Utfall på rouletten kan regleras som man vill

Vi behöver inte bränna upp en enda häxa till