Minnena bleknar med tiden

Minnena bleknar med tiden minnen av stormiga år

Innan vi trötta och märkta av striden sträckte gevär

Och såg om våra sår

Minnena bleknar med tiden bilden av oss blir diffus

Som in trollspegel märkligt förvriden men på ett sätt ändå allt mera ljus

Jag kan se oss ibland i en dröm som en scen ur en stumfilm o läpparna rörs

I en ljudlös tablå där beskyllningar tystnat och tarvliga ord inte hörs

Minnena bleknar med tiden kränkande tal suddas ut

I en sekund blev en gräns överskriden vägen tillbaks den var avstängd tillslut

Minnena bleknar med tiden innan vi trötta och märkta av striden

Sträckte gevär och såg om våra sår

Allting gick över styr den där dan och med det var den sista av broarna bränd

Lika fullt tänker jag var det sant var vi verkligen fast i en återvändsgränd

Minnena bleknar med tiden tur säkert att det är så

Vi gick väl båda två stärkta ur striden

Ja kanske det men jag undrar ändå

Jag får aldrig ett svar tanken gnager i mig

Fanns det en framtid med dig