Текст пісні
Det var dags att fälla undan slöjan
Sinnets fördunklande förvisning de dödliga format sig
Det var dags att axla av sig manteln
Det innersta väsendets förvillande anlete som i svek iklätt sig
Dags att sluta lägga ifrån sig kronan
Den upplystes bemärkelse för de gudar han hava satt i sank
Dags att belönas med spiran
Fullkomlighetens sanna ansikte i en hand styrd av otyglan
Tvinga undan den tarvliga försmädelse som artificiellt inympats
Och låt den slutligen falla på sin egen dårskap
Bit efter hur det smakar
Inse nödvändigheten av dråpet på levande avgudar
Och riv itu det lojala jaget
Dumdristigheten tycks ha försämrat aptiten av välkomnandet
Som skänkes denne nya konung
Krönt av den enda sanningens anspråk
Skuggor som ej längre förflytta sig
I motsats till ljus
Fränder
Bödlar